inbetweener

Sådär lagom, åtminstone för ett tag. Efter några tuggor bara tröttsamt. Uttjatat, exakt som förut fast i ett annat kamouflage. Inte tillräckligt spännande för belåtenhet. Inte mycket annat att göra än att leva med förhoppningen om kalas bakom nästa hörn. Ett enerverande, oavbrutet finger i revbenen. Som ligger och puttrar under stängt lock, laddat för att lyfta honungslocket i ett vulkanliknande poff. Men känslan av missnöje skapar tro om det som komma skall, så länge tankarna och planerna i alla fall till viss del har skapats. Bakom berget är gräset grönare. Då man kommer framåt och lär sig att uppskatta det som i själva verket är godisbutik och gungställning. Uppskattning till det man tar för givet i det gråa som kallas vardagen.

Känslor under isen, redo att spricka upp vid för hög belastning. Vissa kör hårt på isen. Leka lite med gränserna. Andra fortsätter hålla andan och räkna, okoncentrerat i huvudet. Försöka se ljuspunkterna istället för det svarta. För vi ser ängarna, krusbärsbuskarna och fläderblomssaften på andra sidan. Det vi inte har, ger kraft att fortsätta kämpa för att få. De vi älskar förmildrar det nuvarande tillståndet och assisterar oss i vår jakt på grävlingar och musslor.

Det var bara det jag ville ha sagt.