inbetweener

Min hunger och jakt efter nya tilltalande band och artister verkar aldrig vila. Det kan dock leda till vissa problem, visserligen ett riktigt I-landsproblem om man jämför med vad andra går igenom men fortfarande något som skapar huvudvärk i mitt överbelastade huvud. Min mp3 har på tok för lite utrymme för att kunna freda stormen av all inkommande musik, detta betyder att jag med viss ångest tar itu med uppdateringar av innehållet, alldeles för bra musik får stryka på foten för att ge plats. Dessutom finns risken att om jag inte blir överväldigad eller åtminstone klart tillfredsställd vid första genomlyssningen kan det lätt hamna i skymundan och falla i glömska. Alla som verkligen känt musiken och texterna växa för varje lyssning vet att detta kan vara ett stort misstag, bra musik får inte gå till spillo. Då kan det faktiskt, tro det eller ej, vara tacksamt med långa pluggkvällar där nykomlingarna verkligen får en ordentlig chans innan de läggs åt sidan.

Jag presenterar Dave Matthews Band, ett erfaret band som räknas som riktigt stora i USA men väldigt anonyma i Sverige. Anonyma kan visserligen vara en ganska passande beskrivningen i vissa låtar då de knappast slår sig in bland husgudarna men tillräckligt bra för att spelas frekvent en tid framöver.

Satellite

Josh Rouse är en singer/songwriter som jag inte vågar placera inom en viss musikgenre men vars röst och musik får mig på gott humör. Det räcker så, till och med får att få två låtar med här, fast det kanske beror på att jag inte kunde bestämma mig vilken som var bäst :)

Quiet town

Directions

The Wallflowers, kändes givna att kolla in då frontmannen, tillika sångaren och gitarristen i gruppen är Bob Dylans son, Jakob. Jag gillar helt klart deras sound. Svartvita videor slår heller aldrig fel.
6th Avenue Heartache

Jag spar det bästa till sist, The Thrills. Skönsjungande Irländare som ger välbehag och får mig att se positivt på morgondagen och framtiden. Jag älskar verkligen den här låten.
Big Sur