Träningsnarkomanen slår till

Hårdträning på gång, riktigt hård för att vara mig. Förra veckan gjorde jag en efterlängtad comeback på mitt "gym" vilket följdes upp av ytterligare ett styrkepass. Veckan avslutades med årsdebut för fotbollsträning i den nostalgiframkallande LD-hallen. Kombinationen dålig kondition och lätt förkylning (möjligtvis inbillad) ledde till fruktansvärd träningsvärk, divserse småblesyrer och ett lätt varande köttsår under foten av alla ställen. Träningsvärk ska ju tydligen enligt de erfarna följas upp av mer träning varpå jag gjort tre stycken besök på gymmet på lika många dagar. Riktigt stolt och nöjd över min träningsvillighet.

De flesta har någons slags träningsmusik för att få dem att ge det yttersta. Så även jag, även fast den inte alltid skiljer sig mot det jag vanligen lyssnar på. Här får ni i alla fall lite smakprov på min "Nu jävlar tar jag 120kg i bänkpress-musik":

Everything but the girl - Missing

The Postal Service - Nothing better

Saint Etienne - Only love can break your heart

The Farm - All together now

Northside - Take 5

Kommentarer
Postat av: Emil

Skönt att höra att du lyssnar på lite radiomusik också som den klassisnak gamla dängan missing, och The Postal Service är alltid grymma. Men 2 saker; Den heter inte LD-hallen, det är som att kalla Stockholms Stadion för Stockholms Olympiastadion igen. Och för det andra, hur långa är dina styrkepass?;)

2008-02-08 @ 16:33:13
URL: http://emilo.blogg.se
Postat av: Johan

Jag är uppväxt med LD-hallen och den får således fortsätta heta det i min mun. Mina pass är tillräckligt långa för att jag ska bli tröttkörd och känna mig lite lätt sliten dagen efter. Om det säger mest om min kondition eller inte låter jag vara osagt.

2008-02-10 @ 00:36:32
URL: http://inbetweener.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0