inbetweener

Bara för att det är onsdagsnatt eller torsdagsmorgon om man nu föredrar det. Efter nattens bravader varvades skjutsar och promenader för att få känna känslan av att få sova i sin egen säng. Inte i någons soffa, garage eller Eskilstunas tågcentral, ingen nämnd ingen glömd. Man hinner fundera en hel del. Gatubelysningen släcks i takt med att du vandrar, förvåning och entusiasm. Du vet att allt är ingenting och att det onämnbara kan betyda allt. Den rosaröda himlen stiger bakom träden, inga höghus som de flesta andra städer skulle erbjuda, de har jag redan lagt bakom mig. Utan istället skog, och ännu mera skog. Det är vackert. Jag känner ett stick i hjärtat och bröstkorgen. Jag vill ha någon att dela detta ögonblick med. Men samtidigt, kanske gör det sig bäst själv, andra skulle inte förstå. Bara jag, och högst ett fåtal till. Men ibland spelar det ingen roll. intellektuella diskussioner blandat med ytligt fyllesnack kan ofta vara den bästa kombinationen. Aldrig för mycket av det goda, aldrig för lite av det som håller en uppe.

Jag blir pissnödig, headar ut på åkern mellan två samhällen. Hälsar på små sorkar som möter morgonen lika tidigt som jag. Sorkar, jag och bankirer på väg till Stockholm, Västerås och Södertälje central. Med robotröst. jag vinkar till en lastbilschaffis, man kan alltid sprida glädje oavsett situation och plats, tidpunkt eller sinnestillstånd. Det perfekta tillfället för meditation, jag tänker. Fåglarna är vakna och tvekar inte att visa det, jag gillar det. Fint. Jag tänker på nattens händelser, på dansparterns och de som nöjde sig med det som i efterhand kan ses som otillfredsställelse. Men ändå. Telefonen ringer, jag får sällskap en bit av en av de klart bästa, vi pratar. Djupt. Stryker längs ytan. Det räcker så. Får mig på gott humör och ger mig kraft för sista biten. Klockan är mycket men detta sker bara en gång, aldrig mera. Njut i fulla drag även om dina nipples fryser. Det gjorde mina, men då sprang jag fort ett par hundra meter. Jag tänkte att jag tävlade men någon tävlingsinriktad. Fick lite adrenalin till och med, lite competetion. Inte helt fel. Se platserna ur ett annat perspektiv, ur en annan vinkel. Det är det som inbetweener handlar om. Allt är inte svart och vitt, gråskalorna är många och nyanserna är oändliga. Utforska. Undersök. Befria.

Det spelar ingen roll. En bra kväll allt som allt. Bra folk, såväl djupt som odjupt. Gott kött blandat med en fickplunta fylld med beaniersesås. En känsla av välbehag och raka motsatsen till det. Men vad gör det egentligen. Jag får ju skjuts sista biten, väldigt skönt ändå faktiskt. Jag får chans att reflektera och fundera över det tänkbara och drömmarna, vad som är realistiskt och raka mosatsen. Mål och vad jag bör satsa och sträva mot. Även om det kommer att ändras. Nästa nattpromenad oavsett tillstånd. Men det är vad de är till för. Det är så det ska va. Jag släcker ner och hälsar herrskapet god natt alternativt trevlig morgon. I så fall är det du, du och bankirerna från Stockholm, Västerås och södertälje central. Med robotröst såklart. Det ändras aldrig. Hur många sympatiska nattpromenader du än tar dig till, oavsett och aldrig. Det förflutna och det oändliga. Let's have it!

Allting bör tas på allvar i den mån jag själv tar det på allvar. Fundera på det du.