Hoppa hoppborg
Det kan vara svårt att ta sig ur gamla fotspår. Avvika från stigen och strövla omkring med en känsla av förvirring. Jag längtar efter att få fly. Bort, långt bort. Fast egentligen handlar det inte om att fly. Det handlar om utveckling och om att gå vidare. Något som alla behöver. Något som vissa behöver mer än andra. Något som jag känner som nödvändigt. Nystarter från noll, oanade möjligheter och nya erfarenheter. Kanske. Oklart men ändå ack så lockande. Det finns så mycket mer där ute. Och det är inte bara som man vill tro. Man kan prata mycket om att vilja men långt nere i gamla fotspår är det inte lätt att få igång verkstaden alla gånger. Det behövs ett nytt steg. Prata golf och krokodiler över en whiskey i ett främmande vardagsrum. Hoppa ut från en ormbunke och ropa tittut och bli varse om att ingen är i närheten. Gå in genom en ny dörr bara för att vända tillbaka och beundra det udda och fina dörrhandtaget.
Men framförallt, och egentligen allt. Att få skapa någonting nytt. Där du själv får vara arkitekten och hjärnan bakom det du bygger upp och raserar. Där det var du och ingen annan som tog initiativet till att klättra upp i det gigantiska äppelträdet för att känna doften av pollen genom luften och studera omgivningen. Att få chansen till förändring utan att för den skull vantrivas för tillfället. Det är det jag längtar att få fly till. Utan att fly.
