inbetweener

Klockan börjar närma sig två denna söndagseftermiddag. Jag glider runt i morgonrock och tofflor och lyssnar på Markus Krunegård. Inte helt stentufft kan tyckas och knappast en förbättring av min ungkarlsprofil. Tyvärr inte särskilt gentlemannamässigt heller för den delen. Mina förhoppningar om ännu en fin dag med solsken har grusats. Synd, särskilt eftersom jag hade sett fram emot några timmar sittandes ute i trädgården, betraktandes vitsipporna ute i skogsdungen med en kopp kaffe. En fin, lugn bild lyckades jag i alla fall åstadkomma. Ger åtminstone lite mer tillfredsställelse när jag sitter här framför datorn, inte ens en laptop apropå känsla, orakad och ovårdat hår (inte alldeles ovanligt i och för sig) medans jag ser min härliga dag förvandlas till en gråmulen, något sliten, söndag full med andra, inte lika lockande, aktiviteter.

Markus Krunegård, sångaren i Laakso, släppte ganska nyligen en soloplatta med det ganska grymma namnet Markusevangeliet. Ganska bra faktiskt, och ganska perfekt till känslan idag på något sätt, om än ganska långsökt.

Är en duo som jag alltid haft ett gott öga till trots att jag aldrig på allvar lyssnat in mig på deras musik. Istället har jag under härliga sommarkvällar nött framförallt "Summerbreeze" och "From peoples heart", inte alltför hårda låtar vilket påverkat min uppfattning om dem, endast i positiv bemärkning. Efter att ha lyssnat in mig på deras nya material från 2008 och tidigare "hits", har jag kommit underfund med att de i huvudsak lirar rock och lite hårdare musik jämfört med de låtar jag tidigare hört, undantaget "Execution Song". Nog för att många låtar häl relativt hög klass, efter endast ett fåtal genomlyssningar för att vara ärlig, men jag skulle ljuga om jag sade att jag inte hade förväntat mig mer. Ett antal låtar håller riktigt, riktigt bra klass men alldeles för många ger inget vidare avtryck, lite för hårt för min smak ibland. Annars måste jag säga att jag gillar att de endast är två, skön känsla på något vis.


Vacker och grym rakt igenom. Många minnen och sköna känslor från sommartider.

Fint. Känslosamt. Det räcker så.

Efter en tidig hemkomst under gårdagskvällen valde jag att se andra halvan av The Butterfly effect för andra gången (jag har en viss tendens att se bra filmer flera gånger om, både positivt och negativt) och  jag blev något paff när slutet inte var alls som jag mindes det från första tillfället. Som tur var kunde jag snabbt konstatera att jag inte drabbats av minnesförlust då jag upptäckte att det finns minst två st olika slut. Ganska fascinerande egentligen. Slutet som visades igår var på sätt och vis bättre, kändes som ett klart vettigare och mer väntat slut än det som jag såg första gången. Hur som helst, en grymt fin och tänkvärd film. Tänk att pajasen Ashton Kutcher, stundtals skön humor iofs, kan göra en seriös och väldigt tänkvärd film, även om jag gillade The Guardian skarpt.

.. är ett störtskönt band som precis som många andra av mina favoriter hade sin storhetstid under Madchester-vågen. De har nått stor framgång, vilket alla deras säljande album och singlar talar om, men som jag kan tycka fallit lite i glömska på senare år. Kanske kan deras nya album (första sedan 2001) som släpps i dagarna få många att minnas ett av Englands bästa band genom tiderna. Nya skivan ska kollas upp snarast möjligt. Vacker må-bra musik med olika stilar beroende på deras långa karriär med många skivor. Jag ber till gud för ett Sverige-besök i samband med nya albumet, vore en dröm att få se dem.

Se och njut, kvalitet rakt igenom!

Jag diskuterade reklam för några dagar sedan. För det mesta blir jag bara arg och trött, allt som oftast totalt ointressant. Men ibland kommer de där filmerna med det lilla extra.
Denna är riktigt tung! Nästan så man får en tår i ögonvrån, helt underbart!

Det är svårt att helt och hållet öppna sig för människor och avslöja sina allra innersta hemligheter. I en värld där falskhet blir allt mer accepterat kan man inte förvänta sig att alla man anförtror sig till inte sprider det vidare. Det känns hemskt att kunna säga det, självklart gäller det inte överallt och alla och det finns mängder av undantag. Men har man blivit sviken en gång för mycket kan det bli svårt att öppna sig på nytt. Egentligen drabbar ju det endast en själv, för att kunna lita på och prata med folk är viktigt. Tyvärr kan tidigare försumningar av förtroende sabba för en lång tid, åtminstone för en med något skeptisk och försiktig livssyn.

Igår fick jag en kniv i ryggen av någon jag litat på. Egentligen inte av det allvarligare slaget, av en vän hade självklart svidit betydligt hårdare, men ändå ack så frustrerande. En av datorerna här hemma fick för sig att inte fungera längre och hela köret med bilder från många tider, musik, dokument, inte minst min uppsats i svenskan som jag nu tvingas skriva om från början, riskerar att ha försvunnit för tid och evighet. Sjukt irriterande.

-------------------------------

"A bottle of wine contains more philosophy that all the books in the world." Louis Pasteur

Jag såg den oerhört charmiga filmen Nördskolan med bland andra huvudrollsinnehavaren i Napoleon Dynamite. Skön komik och humor med lite allvarligare och tänkvärda repliker med kapacitet att sätta igång den filosofiska och grubblande personligheten, det roliga och lättsamma överväger dock trots det kraftigt i denna rulle. Nördfilmer har en viss förmåga att bli härligt charmiga och sköna, vissa scener innehåller även klar inspiration från Fight club vilket ledde till några sjukt roliga klipp. Många ljuvliga garv, hjärtligt välkomna i dagslägets stressiga tillvaro.

Dr. P's rules of dating

• Be dangerous; it's cool
• No compliments, EVER!!!
• Always get the girl alone
• Wherever you are, the place is lame!
• Relate to her
• Lie, lie, and lie some more

  

Nu är det vår, min favoritårstid, på allvar. I strålande solsken som lyser upp alla vackra färger kan man knalla ner på stan, sätta sig på en uteservering och bara njuta av denna härliga tid. Solens strålar i ögonen, plocka fram vårjackorna ur garderoben, nya fräscha kläder, dagdrömmar, rena och cleana sneakers, fotboll med härliga Djurgårdsfamiljen, längtan till studenten, långa härliga promenader och uppkavlade ärmar på en något oversizad skjorta. Man kan bara älska det. Njutningsfull och underbart - det kan inte bli så mycket bättre. Njut av varje sekund.