Fleet Foxes
Vad är det som är så speciellt med Seattle?! Ännu ett fantastiskt band från denna regniga stad. Alla snackar om Fleet Foxes och jag är inte sen att haka på. Det här mina damer och herrar är det finaste ni kan lyssna på för tillfället. Och passa på att njuta, för det blir inte så mycket bättre än det här. Debuten är sprängfylld med härliga låtar som "Sun it rises", "Quiet houses", "Tiger Mountain Peasant Song" och inte minst "White winter hymnal". Kolla upp!
Lars, Zinken
Jag kan inte låta bli att gräma mig lite över att jag var sjuk under konserten. LW fick inte tillräckligt med hyllningar och uppskattning från min sida vilket han minst sagt förtjänade. Som han förtjänade det och som han gav sin kärlek till de 18000 människorna på Zinken. Långa stunder lyckades han få mig att glömma min onda hals och min värkande rygg och bara få mig så glad och avslappnad som så få kan. Winnerbäck är kung och det räcker med det.
I efterhand så måste jag ändå fråga mig själv om det var värt det. Tro det eller ej, så har jag tvekat lite i mina funderingar. Framförallt söndag och måndag tillhör bland de värsta dagarna i mitt liv som det känns nu.. En stor kloss och svullnad i halsen, feber, huvudvärk, öronvärk och svullnader som hindrar mig från att kunna äta och dricka utan besvär samt gör det tämligen omöjligt att sova. När jag vaknade på söndagsmorgonen så sa jag direkt att det var värt det, och jag kommer utan tvekan att säga samma sak när den här skiten är över om några dagar eller någon vecka. Min läkare bekräftade igår att det var halsfluss och nu ska jag äta penicillin i tio dagar.
De senaste dagarna har varit en enda lång pina, och inte för inte vaknar jag upp emellanåt och drömmer mig tillbaka till Lasse. För att få upp humöret om inte annat.
I efterhand så måste jag ändå fråga mig själv om det var värt det. Tro det eller ej, så har jag tvekat lite i mina funderingar. Framförallt söndag och måndag tillhör bland de värsta dagarna i mitt liv som det känns nu.. En stor kloss och svullnad i halsen, feber, huvudvärk, öronvärk och svullnader som hindrar mig från att kunna äta och dricka utan besvär samt gör det tämligen omöjligt att sova. När jag vaknade på söndagsmorgonen så sa jag direkt att det var värt det, och jag kommer utan tvekan att säga samma sak när den här skiten är över om några dagar eller någon vecka. Min läkare bekräftade igår att det var halsfluss och nu ska jag äta penicillin i tio dagar.
De senaste dagarna har varit en enda lång pina, och inte för inte vaknar jag upp emellanåt och drömmer mig tillbaka till Lasse. För att få upp humöret om inte annat.
El Choco
Under semestern läste jag boken El Choco - Svensken i Bolivias mest ökända fängelse av Markus Lutteman. Fängelseskildringar är tacksamma att skriva om, folk är helt enkelt intresserade av den miljön. Denna var dock speciell. Inte som andra fängelser om man säger så. Grymt fascinerande skildring om situationen innanför murarna där man tvingas till att betala en lägenhet, lyxlägenhet eller svinstia bestämmer plånboken och där det är vanligt att de intagnas familj med småungar övernattar och bor tillsammans med mördare och knarksmugglare i fängelset. Sanslöst skrämmande om all korruption i Bolivia och inte minst på San Pedro, fängelset. Man får följa en halvt misslyckad individ från vischan någonstans som åkte till Bolivia för att smuggla knark och bli kvitt sina skulder. På san Pedro får han kämpa för sitt liv på avdelningar där sinnessjuka mördare kan härja fritt utan vakter och där allt handlar om mutor och pengar för att om möjligt kunna ta sig ut. Han genomgår dock en personlig utveckling och bildar så småningom familj medan han fortfarande sitter inne.
Helt klart spännande rakt igenom och helt klart intressant med invävningen av världspolitiken och Bolivias sitation i storyn. Värd att läsa för er som gillar att läsa, även om det är långt ifrån det bästa man läst.
Helt klart spännande rakt igenom och helt klart intressant med invävningen av världspolitiken och Bolivias sitation i storyn. Värd att läsa för er som gillar att läsa, även om det är långt ifrån det bästa man läst.
Romance at short notice
Dirty Pretty Things nya platta var efterlängtad och nu har den gått varm hemma hos mig i några veckor. Ex-Libertinen Carl och hans grabbar har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag älskade The Libertines och allt de skapade, men uppbrytningen kanske inte var helt fel ändå. Mästaren och geniet Pete Doherty har utvecklats modell grande och bara blivit bättre och bättre i takt med nytt material. Samma sak kan man säga om Carl Barât, tidigare fick han föga förvånande nog stå lite i skuggan av Pete, men har genom sitt nya band verkligen visat att han är ett musikaliskt geni även han.
Min relation till dessa olika grabbar och band är kärleksfull och djupt gången i mina ådror. The Libertines blev lite av inkörsporten för min del till musikstilen, vilket jag inte är ensam om, gud vet hur många indierock-band de har inspirerat och legat grund för. Jag följde med Pete Doherty med viss skeptism som snabbt försvann när han och Babyshambles verkligen krossade alla förväntningar. Vid denna tidpunkt var jag inte lika påläst och upptäckte Dirty Pretty Things ganska sent, men så totalvärt att känslan fortfarande sitter i.
Jag har överhuvudtaget svårt att kritisera dessa gentlemän, de har gjort för mycket för mig och mitt musikintresse för det, och eventuella brister i vissa av de nya låtarna blundar jag lätt för. Med Romance At Short Notice är det lätt, den är bra. Riktigt bra. Några lite väl stökiga låtar om jag ska nämna något, men vad annat kan man förvänta sig, vem blir inte lite rebellisk mellan varven =) Några självklara favoriter finns faktiskt redan. Första singeln Tired of England är nummer ett och dessutom blev jag tidigt svag för den vackra Truth begins. Jag blir glad.
Min relation till dessa olika grabbar och band är kärleksfull och djupt gången i mina ådror. The Libertines blev lite av inkörsporten för min del till musikstilen, vilket jag inte är ensam om, gud vet hur många indierock-band de har inspirerat och legat grund för. Jag följde med Pete Doherty med viss skeptism som snabbt försvann när han och Babyshambles verkligen krossade alla förväntningar. Vid denna tidpunkt var jag inte lika påläst och upptäckte Dirty Pretty Things ganska sent, men så totalvärt att känslan fortfarande sitter i.
Jag har överhuvudtaget svårt att kritisera dessa gentlemän, de har gjort för mycket för mig och mitt musikintresse för det, och eventuella brister i vissa av de nya låtarna blundar jag lätt för. Med Romance At Short Notice är det lätt, den är bra. Riktigt bra. Några lite väl stökiga låtar om jag ska nämna något, men vad annat kan man förvänta sig, vem blir inte lite rebellisk mellan varven =) Några självklara favoriter finns faktiskt redan. Första singeln Tired of England är nummer ett och dessutom blev jag tidigt svag för den vackra Truth begins. Jag blir glad.
Skaune
Nyligen hemkommen från trippen (låter ju inte lite exotiskt och narkotikavarning men ;)) till Skåne känner jag mig manad att dela med mig av mina reflektioner och tankar om min tid nere hos gröthalsarna. Planerna ändrades ganska spontant och blev sommarstället strax utanför Simrishamn hos mina serviceglada morföräldrar. Som alltid betyder Simrishamn för min del avkopplingi den större skalan, man åker ju inte dit för festandets eller fartens skull utan här ska allting gå i långsam och skön takt. Välbehövligt för en lite sönderstressad person som jag för tillfället och det extremt fina vädret gjorde vistelsen extra njutningsfull. Alltid skönt med lite avkoppling på fina sandstränder, något som man inte är alltför bortskämd med här i stan ändå. Vädret var tydligen något av en sensation där nere då vi satt ute och åt varje dag vilket mormor och morfar inte gjort vid många tillfällen denna sommar. Annat som jag reagerade på var drygheten som faktiskt präglade skånebefolkningen, nu har jag en viss förmåga att ständigt överdramatisera allt och alla men majoriteten av de skåningar jag hade kontakt med under perioden där uppträdde på ett eller annat sätt onödigt drygt. Om man beter sig så mot sina turister får man väl räkna med att vara hatade av resten av Sverige?! ;) Dryga affärsbiträden, busschaffisar och vanligt hederligt folk, vad är problemet? Dessutom måste jag passa på att låta världsvan och klaga på SJ, ständiga förseningar och problem med sanslösa priser allt som oftast, styr upp skutan nu, slipsnissar!
När jag har spenderat några dagar i Simrishamn och verkligen tagit det kolugnt dagarna igenom upplevde jag som alltid en känsla av rastlöshet. Speciellt när resten av huset går och lägger sig redan kl.8 de allra flesta kvällarna (no offence, jag ville verkligen inte kräva någonting, eller bli underhållen på något sätt) så är det inte konstigt att det spritter lite i benen och ölmagen. En varm och fin lördagskväll borde ju erbjuda mycket kan man tycka men tji fick jag, dansbandsparty fullt med 40+ och någon ungdomsgård med skräniga ungdomar, inte särskilt lockande. Men som sagt, man ska inte förvänta sig något annat egentligen, man åker inte till skåne för farten utan för lugnet. Lugnet före stormen, nu blir det bra fart här hemma antagligen ;)
När jag har spenderat några dagar i Simrishamn och verkligen tagit det kolugnt dagarna igenom upplevde jag som alltid en känsla av rastlöshet. Speciellt när resten av huset går och lägger sig redan kl.8 de allra flesta kvällarna (no offence, jag ville verkligen inte kräva någonting, eller bli underhållen på något sätt) så är det inte konstigt att det spritter lite i benen och ölmagen. En varm och fin lördagskväll borde ju erbjuda mycket kan man tycka men tji fick jag, dansbandsparty fullt med 40+ och någon ungdomsgård med skräniga ungdomar, inte särskilt lockande. Men som sagt, man ska inte förvänta sig något annat egentligen, man åker inte till skåne för farten utan för lugnet. Lugnet före stormen, nu blir det bra fart här hemma antagligen ;)
