Veckan som gått.

Veckosummering tillhör den där tråkiga kategorin blogginlägg som jag så mycket egentligen föraktar. Ett av ytterst få tillfällen där det faktiskt är tråkigt att vi är så olika. Den fartfyllda starten av veckan byttes snabbt mot rastlöshet och trötthet. Nedbäddad med feber resten av veckan. Om ni redan har slutat läsa har jag full förståelse för det, att blogga om ointressanta vardagshändelser är, åtminstone ur min synpunkt, lika trist och gäspframkallande som diskussioner om let's dance eller djupa analyser om texterna i melodifestivalen. Men vad jag ville få ut med dessa rader är att det är när man har som mest tråkigt som man på riktigt kan uppskatta det lilla. Att bara få sällskap över en kopp kaffe på fikarasten eller att få en liten vinkning från grannen när man är på väg ut på morgonen. Ibland kan det krävas lite tuffare perioder och hårdare tider för att kunna le mot det som egentligen är värt att le för. Uppskattning är allt på sätt och vis. Fan, vad jag ser fram emot måndagen helt enkelt. Ibland krävs det inte mer. För övrigt vill jag bara spy för att ha postat något sånt här okreativt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0