Leka gorilla i en skogsdunge
Egentligen har jag förbjudit mig själv från att skriva blogginlägg på söndagar. På veckans sista dag infaller alldeles för ofta vad jag brukar referera till som söndagsångest. Helgen är slut. En helg som allt som oftast inte nått upp till förväntningarna. Man har haft trevligt, men inte så trevligt som man skulle kunna ha haft. Man är lite mer utvilad, men innerst inte är man fullt medveten om att det kommer vara som bortblåst redan till lunch på måndagen. Tyvärr går ångesten oftast överstyr och expanderar i en dominoeffekt. Jag funderar på livet och hur jag lever det dagligen och tro det eller ej men ganska ofta ser jag glatt på mycket och framförallt med stor optimism på framtiden. På långa söndagskvällar är dock allt det som bortblåst och negativiteten hittar inga gränser. Ångest.
Ibland kan det fungera som en bra spark i baken och ge mig motivation till att förbättra, vilket jag behöver på många punkter även sett i klart dagsljus. Vid alldeles för många tillfällen deppar det bara ner mig och ger en alldeles för tråkig start på veckan. På senare tid har jag emellertid insett att inte ta söndagens tankar och funderingar alltför hårt. Jag vet att ångesten kan slå in och jag accepterar det utan att väga det för hårt. Även om allvaret behövs angående tankarna ibland.
Den kommande veckan har jag tyvärr inte ens någon fotbollsmatch på vardagskvällarna att se fram emot, det brukar kunna lätta upp och skapa spänning och adrenalin. Den här veckan ser jag fram emot att lämna in kläder på kemtvätt och få klämma i mig en fet pizza någon solig eftermiddag. Kanske kan lite nya kläder sätta lite färg på tillvaron kommande dagar? Jag försöker åtminstone hitta ljuspunkter. Men ta det ändå med en halv klackspark. Det känns bättre imorgon.
