Allt är vardag

Den riktiga gnistan saknas för tillfället. Kanske är det den sedvanliga söndagsångesten som slår till lite hårdare än vanligt men allting känns lite mindre kul eller bra i dagsläget. Musiken känns inte lika tilltalande och djup, böckerna känns obefogade och grundlösa och festandet är inte samma hänryckning av avslappning och spännande möten längre. Vart försvann de allra mest intressanta och fascinerande människorna vägen? Eller är det mina krav på vad som kvalar in under respektive kategori högre till följd av en ytterligare mognad?

Att kunna ha skog och glädjas men inte på den nivå det skulle kunna vara är enerverande och antagligen ännu ett steg i att alltid vilja utvecklas. Irriterande och energidödande. Mycket adrenalin som bara ligger och väntar på rätt tillfällen och rätt personer. Då får man inte sin tur akta sig för urspårning.

Vinterdvalans djupa avtryck behöver övervinnas och fotspåren i sanden behöver kanske suddas ut en gång för alla. Är förändring den rätta melodin?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0