inbetweener

Tiden rinner iväg allt fortare. Hösten kommer allt närmare. Hösten då det är tänkt att jag ska ta stora kliv i livet. Jag ska flytta och jag ska börja plugga, en plan utan vidare detaljer. Men det är inte lätt att veta vad man vill. Och det är kanske inte meningen att man ska heller. Man kommer inte långt på de olika utbildningar information på internet, de kan omöjligt peka dig i rätt riktning. Steget måste man ta själv. Det må vara lite i blindo till en början. Men ibland är det vad som behövs innan man hittar räcket att stödja sig mot och forcera vidare. Det är vid svåra beslut som vinden är svårast och är det något jag lärt mig så är det att i snålblåst kan man ändå lära känna sig själv. Jag själv är en fegis, vad det än gäller. Men någon gång måste även jag våga satsa och ta första stegen. Som vanligt löser sig det allra mesta i slutändan. Man utformar sin egna väg, även om det har gått snett till en början. Vad som än sker till hösten måste jag börja se med mer spänning och mindre oro på vad som väntar. Oron om fel beslut kan aldrig ta större plats än allt det roliga som ligger framför mina fötter. Jag kommer finna rätt väg till slut. Dansa på för övrigt.

Kul att leka lite och känna på elegans i sin kanske mildaste form. Dricka vin, och försöka ha en åsikt om smaken, njuta av lite ost samtidigt som diskussionerna om det liv som levs och bör levas. Vraka bland diverse mästerverk ur alla möjliga synpunkter och fundera över vad man skulle skriva i sin spalt om den var verklig. Trevliga dagar i en ändå helt främmande värld. En värld som faktiskt ger mersmak. Fyllig, smakrikt med karaktär av gemytlig välgrundad utstrålning.

Andra har redan sagt mina åsikter om alla hjärtans dag, så jag spar mig själv besväret. Slipper vi all negativ publicitet här också. Min lördagskväll spenderade jag på lokomotivet tillsammans med mängder av lyckliga par. Gick inte att undgå att man trots allt kände sig lite ensam, trots att mitt sällskap såklart även det var väldigt trevligt. Jag tror dock att mitt hjärta öppnades lite på kärlekskvällen. Anna Ternheim skulle gärna få sjunga för mig varje kväll. Jag hade förväntat mig ett mer stillsamt uppträdande, och jag hade lätt uppskattat om hon bara suttit för sig själv på en pall med en akustisk gitarr kvällen igenom. Nu blev det mer kraft i arrangemanget, och det var bara mäktigt. What I Have Done slog omkull mig på fler än ett sätt. Jag lämnade munktellstaden och lokomotivet lycklig, mina fåtaliga besök där ha varit mer än framgångsrika. Alla hjärtans dag blev tillslut mycket lyckad, för en gångs skull.

En flaska vin. Alkohol I en annan form. Där målet är något helt annat än vanligtvis när alkoholhaltiga drycker är inblandade. Livsnjutaren i en tar överhanden, följer en in på vägar man inte trodde fannsoch skapar det som inte ens fanns på kartan. Ta det lugnt, diskutera och filosofera över en flaska vin kan slå det mesta och de allra bästa av kvällar. Alla kan omöjligt förstå och uppskatta just det speciella ruset och situationerna. Förstärker bara känslan, utan att på något sätt se ner på folk. Det är bara så det fungerar för många av oss. Vi hänger hellre på ramen till vad som är för populärt hos den breda massan. Jag möter dig gärna över ett glas rött och djupt snack. För det är fint. Fattas bara balkong med utsikt över London, Paris eller för den delen Stockholm.En känsla som skapas av vinet. Tack vare det.

Härlig gammal nostalgikväll i mitt fina Bälgviken. Där jag kan varenda vattenpöl, alla diken och stigar. Där ljuset från den frusna sjön sprider sig mellan träden och husen. Min kväll blev inte vad jag hade hoppats på men blev ändå bättre i så många synpunkter. Där draget fattades och det var bara skönt, förhoppningarna till trots.Vandringen genom natten på min egna hemmaplan skapade njutning och avslappning istället för ångest över att befinna sig på just på den platsen. Där suget efter fart och fest ändrades till det jag upplevde. Typisk efterfestkänsla över hela kvällen, natten och enda in på morgonen. Allting var tillfredsställande utan att egentligen vara något att eftertrakta. Endast en känsla som byggdes upp under kvällens framfart och som man inte ville skulle ta slut. Till och med tillräckligt bra för att rucka på mina normer att vanligtvis inte skriva om specifika , vardagliga händelser, det brukar vara så fruktansvärt ointressant och inte gu under kategorin om vad jag vill skriva om på denna sida. Men känslan är det viktiga, och det var överraskande kul att den blev så stark en kväll som denna.