Semester/Arbetslös
Adjö och lev väl är aldrig lätt och jag själv har oerhört svårt att tacka den sinnesstämning som uppstår vid dessa sorgliga tidpunkter. Det är så mycket man vill säga och man vill säga det rätt, och det klarar man sällan av helt tillfredsställande i stunderna som kanske kräver det mest. Eller de stunder som man själv värdesätter mest. Så många man vill tacka ordentligt och verkligen leverera de hyllningar som förtjänas. Speciellt efter den härliga uppskattning man själv har fått.
Semester är tokskönt men jag kan ändå inte låta bli att känna mig ledsen. Nedstämd över att inte få jobba med och följa alla arbetskamrater och ungdomar. De som man spenderat så mycket tid med det gångna året. Där man tillsammans nått framsteg och utveckling och där man helt plötsligt inte längre ingår i tankegången och processen bakom. Jag vill inte sluta bidra, och på väldigt många vis vill jag inte skiljas från dessa människor. Jag önskar dem all lycka.
Vem har skildrat uppbrottet bättre än det här:
MY OPENING FAREWELL
A lady stands before an open window
Staring so far away
She can almost feel the southern wind blow
Almost touching her restless day
She turns from her window to me
Sad smile her apology
Sad eyes reaching to the door
Daylight loses to another evening
And still she spares me the word goodbye
And sits alone beside me fighting her feelings
Struggles to speak but in the end can only cry
Suddenly its so hard to find
The sound of the words to speak her troubled mind
So I'm offering these to her as if to be kind:
There's a train everyday leaving either way
There's a world, you know
There's a way to go
And you'll soon be gone -- that's just as well
This is my opening farewell
A child's drawings left there on the table
And a woman's silk lying on the floor
And I would keep them here if I were able
Lock her safe behind this open door
But suddenly it's so clear to me
That I'd asked her to see what she may never see
And now my kind words find their way back to me
There's a train everyday leaving either way
There's a world, you know
You got a way's to go
And I'll soon believe -- it's just as well
This is my opening farewell
- Jackson Browne