inbetweener

Många promenader på senare tid. I gamla kvarter. Välkända stigar och områden. Utmärkta tillfällen att på riktigt kunna uppskatta det som faktiskt är värt mer uppskattning än den vanligtivs får. Gamla byn. Där jag sprungit barfota som liten kis, plockat blåbär med smutsiga små fingrar, åkt lådbil nedför mördarbackar, övernattat på små öar och spenderat halva sommarnätter nere vid en av de finaste badplatser med en kall och många skratt. Där lugnet är självklartoch vilket man lär sig njuta mer av  på lite äldre dagar. De senaste kvällarna har jag vandrat genom min uppväxts alla gladaste minnen, där jag lekt och mognat. I vissa fall får man hjälp att förklara, av någon annan eller någon ljuv musik. Han Nordpolen hjälpte mig häromkvällen. Han är djup. Han är en hårding. Good combos, någon?

Jag har längtat efter sommaren med hektiska dagar på outforskade platser och lugna dagar på hemmaplan. Allt med bra folk. Som vanligt glömmer man bort det svenska vädret när man längtar som mest. Det svenska vädret är alltid bättre i drömmarna och förhoppningarna. Men det är ändå så som det ska vara. Drömmarna och känslan är helt enkelt bara så stor del och så viktiga.