Saturday Night
Den sedvanliga lördagseftermiddagarnas givna fotbollstittande utgick denna lata helg, matcherna kändes inte tillräckligt heta och dessutom bjöds det på en spännande film i någon grannkanal. I am Sam handlar om en ensamstående utvecklingsstörd fader, grymt skådespeleri, som strider för att behålla rättigheterna för sin dotter, vilket försvåras då dotterns IQ och kunskap överstiger pappans. Starkt och gripande som dessutom sätter tårkanalerna i rullning i denna film om kärlek och familjer som berör. Väldigt starkt också att följa advokatens utveckling under filmen, från strikt och misslyckad dissare till kärleksfull moder. Något av det bästa jag sett på ett väldigt bra tag, den tar sig in i hjärtat och stannar där. Stort plus även till soundtracket med en stor mängd olika tolkingar av Beatles, vilka Sam avgudar. Många sköna låtar.
Avslutade kvällen med Ett hus av sand och dimma och till en början var jag tveksam till att mata på med ytterligare en allvarlig film med klar risk för att beröra. Men handlingen kändes trots det allvarsamma spännande och trevlig. Den beskriver kulturkrockar och gapet mellan amerikaner och invandrare. Filmen tar inte ställning till någons sida men för egen del sympatiserar man mestadels med den amerikanska tjejen(, Iran-familjens seder och bruk är för mig helt främmande och oförståeligt för att jag ska kunna ta det till mig ordentligt. Åtminstone i detta fallet. Ännu en sorglig berättelse med ett inte lika lyckligt slut, oskyldiga och unga dödsoffer är bland det mest hemska som kan förekomma i filmvärlden.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det nästan blev för mycket med två sorglig filmer som var svåra att smälta på en dag. För mycket tankar på för liten yta. Men ändå, två riktiga klassfilmer.
Avslutade kvällen med Ett hus av sand och dimma och till en början var jag tveksam till att mata på med ytterligare en allvarlig film med klar risk för att beröra. Men handlingen kändes trots det allvarsamma spännande och trevlig. Den beskriver kulturkrockar och gapet mellan amerikaner och invandrare. Filmen tar inte ställning till någons sida men för egen del sympatiserar man mestadels med den amerikanska tjejen(, Iran-familjens seder och bruk är för mig helt främmande och oförståeligt för att jag ska kunna ta det till mig ordentligt. Åtminstone i detta fallet. Ännu en sorglig berättelse med ett inte lika lyckligt slut, oskyldiga och unga dödsoffer är bland det mest hemska som kan förekomma i filmvärlden.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det nästan blev för mycket med två sorglig filmer som var svåra att smälta på en dag. För mycket tankar på för liten yta. Men ändå, två riktiga klassfilmer.
Kommentarer
Trackback
